Ungefär som en röra av kalla makaroner..

Har käkat makaroner och tonfisk (Pasta el tono fisko) tre dagar den här veckan. Men nu är tonfisken slut.. Vad ska jag hitta på nu? Lära mig laga någonting nytt? Knappast. Bara att köpa mer tonfisk.

Nej. Anledningen till att jag återigen glider in på det här med pasta är att jag, precis som Dennis gjorde i sin blogg (allterelativt.blogspot.com), ibland ifrågasätter musikrecensenternas kompetens. Om inte deras kompetens, isåfall språkbruket. Nåväl. Det var i gårdagens Metro som jag läste recensionen av Tomas Andersson Wij's nya skiva "Sommar på Speed". Den fick två jordglobs-ikoner av fem och jämfördes av journalisten som "en pastasallad och ljummet rödvin på nytorget". Kan vi snacka skitjournalistik? Förresten. Kolla in hans nya singel som just nu spelas på radio (mest på P3), den är underbar. Tyvärr vet jag inte vad den heter. Ett tips kan vara att söka honom på myspace.com.

Dags att hoppa in i duschen, och dansa ner på stan för en fika.

Jag bejakar mina intressen.

Har satt sprätt på lite pengar idag då jag äntligen beställt mina Mando Diao biljetter till den 7:e mars i Lisebergshallen. Jag lovade mig själv att se dem innan jag kolar, eller helt enkelt innan jag tappar intresset för deras musik (förhoppningsvis lär det dröja) och nu har jag kommit ett steg närmare att faktiskt hålla det löftet. Ska även bejaka mitt pånytt-tända intresse för fotboll genom att ge mig ut i spöregnet och träna idag.

Sedan jag kom till Göteborg i mitten på Januari så har jag kunnat räkna de fina dagarna på EN hand. För er som har lite problem med symboliken så innebär det mellan 1-5 fina dagar på nästan en och en halv månad. Det är inte bra. Man kan kalla Göteborg vad man vill. Kanske Sveriges framsida (för det 'pissiga' vädret) eller Sveriges baksida (för att vädret faktiskt är 'skitdåligt'). Hannes kurskamrat som bott i Göteborg hela sitt liv, förklarade att vädret varit såhär sedan i höst, eftersom vintern aldrig riktigt kom. Han la också fram en teori om att eftersom vintern vägrade komma, så kanske också våren och sommaren också tar ledigt.. Och då är det ju höst igen. 'Lilla London' var det någon som kallade staden.

Björns matlagningstips för den lilla hemma-gourmeten (eller den som är lika jävla dålig som mig att laga mat);

Pasta el tono fisko

- Koka Makaroner (gärna fullkorn för bra avföring och hälsa)

- Skölj makaronerna i kallt vatten och blanda ner en burk tonfisk (ej blåfenad, då bidrar du till utfiskning och utplåning av alla delfiner).

- Ät med en klick Creme Fraisché.

Spara resterna och ta med i matlådan dagen efter!

Inflyttningsceremonin avklarad

Igår samlade vi folk som vi kände och folk som vi inte kände och festade loss rejält för att slå fast att vi kommit tillrätta i nya lägenheten. Än så länge inga klagomål från grannarna. Bilder från sjöslaget hittar du på facebook. Det hände allt från pokerspelande och rödvinspimplande till allsång och tjurrusning in i sidan på en åkande spårvagn. Det senare var ett experiment utfört av Hannes, som var helt säker på att han skulle kunna hoppa in i sidan på en rullande spårvagn o sen landa på benen. Han gjorde det inte. Något vi fortfarande måste lära oss är att inte gå ner på stan försent. Tog oss två timmar innan vi hittade rätt i nattvimmlet, och då vart det bara sticky fingers hela kvällen.

Idag har jag käkat korv med bröd till förbannelse. Spenderade även 30 minuter på en spårvagn med min bror då vi diskuterade dvärgar. Ni som vet hur mycket vi kan dra ut på skämt kan ju tänka er 30 minuter med bara ett enda utdraget skämt. Har inte haft så kul på länge. Ni skulle inte palla 10 minuter.

Tack alla ni som gjorde gårdagen till vad det blev. Big up till er.

Touching from a distance

Så?
Igår, första fotbollsträningen med nya klubben. Första gången jag spelade på konstgräs, och det var även första riktiga fotbollsträningen i år. En underbar känsla att få snöra på sig dojorna och ge sig ut att lira lite igen. Träningen i sig gick väl inte så jävla bra tekniskt sett, men min grundkondition verkade vara bättre än jag räknat med.

Lyssnade som vanligt på p3 medan jag jobbade idag. Fick höra hur olika skivbolag ställde sig till nedladdningen av musik. Det visade sig faktiskt att ju större bolagen var, desto mer allvarligt såg de på den olagliga musiknedladdningen. En rolig undersökning faktiskt. Men bristen på fakta kring omständigheterna gjorde den mer intressant.

Hur skulle du tolka resultatet till exempel?

Är det så att ju större bolaget är, desto girigare är de? Borde de inte vara dem som klagar minst då de faktiskt också borde tjäna mest? Eller är det helt enkelt ett klassiskt fall av "The bigger they are, the harder they fall"? Det kanske till och med är så att personer som vänder sig till de mindre bolagen och de mindre kända artisterna, är medvetna om hur beroende de små artiserna är av pengaroch därefter väljer att köpa skivorna istället. Ett aktivt stöd, ett ställningstagande helt enkelt.

Notera att detta inlägg har nog tagit längst tid av alla inlägg att skriva. Inte för att det är det längsta utav alla, utan för att jag med hjälp av kökskniven, har inaktiverat ett finger när jag skulle skära korv. En kvickare och billigare verision av åderlåtning.

Tack för mig!

Tvättmaskiner, söndagstomheten och Damien Rice

Vårt enorma berg av smutstvätt skulle decimeras och försvinna eftersom vi äntligen skaffat en tvätt-tid. Men vi fick inte igång maskinerna, eftersom idiotjävlarna till hyresvärdar anser att man inte får tvätta på söndagar. Nu har vi fått skjuta upp det.. Till den 29:e.. Men antagligen kommer jag få spelet och hijack-a tvättstugan under något obevakat ögonblick.

Jag ligger just nu på min säng och lyssnar på Damien Rice medan Halling ligger i rummet brevid med sin flickvän. Är det konstigt att känna sig ensam? Känner bara en total tomhet och ångest över att tvingas gå till mitt jobb som jag inte gillar imorgon. Jag lever enbart för staden, eftermiddagarna och mina vänner som bor här.. Och musiken, musiken. För att inte tala om musiken.
På tal om det ansåg jag att jag faktiskt blivit lite bättre på att spela gitarr senaste månaderna, och jag njöt verkligen av att spela. Sen igår tog vi med guran till John och Fredrik, för att bara sitta o plinka lite. Då är det ju klart att en kille som till vardags spelar trummor i ett punkband, tar guran och visar sig besitta otroliga gitarr-skills och en röst som fick huden att knottra sig. Det är ju inte så att man tar gitarren och fråga; "Jaha, har ni hört den här Wonderwall?" och sedan kör igång på gemene mans efterfest-brölar-röst samtidigt som man slår på strängarna likt en tungviktboxare. Ska man sluta att jämföra sig själv med andra? Det kanske får en att må bättre, men utvecklas man inte mer om man alltid har något att sträva efter?

Jag saknar något. Att ha någon.

"Im not a smart man, but i know what love is" /Forrest Gump

It's not hard to fall..

Ta vara på dina vänner.
Its not hard to fall, when you flote like a cannonball.

Hjärtedagen

Var ovanligt trött när jag lunkade till jobbet idag. Har lyckats klara mig från snooze-stadiet sen jag flyttade, men jag börjar närma mig. Och med det närmar jag mig även en försovning. Efter jobbet så tränade jag, och stack sen ner på stan för att fika eftersom Halling hade alla hjärtans dag-besök. Väl nere på stan så sprang jag på Stoffe Winberg, igen. Andra gången på två dagar. Helt sjukt. Vi bodde tydligen grannar. Han bjöd in mig och bjöd på en helt sjukt god smoothie som han gjorde, en total vitaminbomb. Ska bara skaffa en stavmixer så ska jag börja konsumera den på heltid. Och på tisdag så har vi vår första fotbollsträning. El guldo ringo som klubben tros heta på spanska.

Har beställt mig ett högskoleprov också. I helgen blir det slapp slapp.

Tre danska tidningar valde att återigen publicera bilden på Mohammed efter att polisen kunnat avslöja planer på att tecknaren skulle mördas. Vilket oerhört omoget och ostrategiskt sätt att hantera situationen på. Istället för att fördömma händelsen, så provocerar man fram ännu mer hat och troligtvis våld. Är det vad vi har tidningarna till? Ordet respekt verkar ha tappat sin mening, och det här är bara ett bevis på det.

Jag har hittat guldringen.

Alltså. Ingen riktig ring, som man har på fingret. Utan en fotbollsklubb, div. 6 i serie C. Göteborgs stolthet, Guldringens Fotboll. Vi ringde på en annons (tro det eller ej) där de sökte spelare, och de frågade oss "hur gamla vi var, och om vi hade spelat fotboll innan". Det låter skoj. Skönt att komma igång iallafall, sen kanske man får byta upp sig lite på klubbfronten senare. Första träningen har jag i övermorgon och det fodrar att jag imorgon ger mig ut och köper ett stycket konstgräs-skor om jag ska vara fullt utrustad inför träningen. Känns oerhört skönt att ha hittat en klubb.

För övrigt så har jag äntligen kommit igång och sökt mig lite nya jobb. Sökte bland annat ett jobb som butiksbiträde hos en optiker. Passar mig som handsken, jag som har glasögon och allt.

Att Tito fick fängelse var ju ingen skräll. Hans skådespelartalanger imponerade inte på domaren som synade hans kollaps och nervsammanbrott. Men att Guantanamofångarna riskerar att dömas till döden utan en chans till egen advokat, och endast erkännanden som undertecknats efter år och månader av kontinuerlig tortyr och psykist misshandel, det är sjukt. Det är så jävla typiskt USA. Vem vågar säga emot? Folket kanske, men inte ledarna. Det är sjukt. Det är så det ser ut.

Let me tell you my side of the story.

Fick ner alla mina möbler till vår lägenhet idag. Märkte att mitt rum var lite mindre än jag räknat med, och sängen är lite malplacerad just nu, men för stunden funkar det. En otroligt skön känsla att äntligen få ha sina egna saker runt sig. Självklart var man tvungen att käka flytt-pizza, och det lokala pizza-haket får godkänt men inte mer.

Jag hade faktiskt tänkt fylla i med lite funderingar här, men efter att jag skrivit 'Jag hade', så tappade jag tråden. Fullständigt. Pinsamt.

Guitar Hero III på projektor, sjukt kul!

Småland, tur och retur

Lämnade Göteborg igår efter ordinare arbetsdag, dvs efter 16:00. Tog tåget till Falköping Central där jag bytte till ännu ett tåg som tog mig till Nässjö. I Nässjö var tanken sedan att jag skulle sätta mig på ytterligare ett tåg för att komma till Mariannelund där bussen till Västervik väntade. Saken är den att Björn Eriksson inte riktigt gick på rätt tåg i Nässjö. Jag hamnade i Vetlanda. Klockan var nu runt 20:00 och inga fler tåg eller bussar kunde ta mig till Västervik. Med hjälp från den trevliga tågchauffören som tog mig till vetlanda, så fick jag nedskrivet hur jag som längst kunde ta mig till Mariannelund. Saken var bara den att när jag anlände till byn där Emil fick pottan bortmonterad, så var klockan 22:35 och inte 20:15, där sistnämna klockslaget är tiden då min buss gick. Som tur är har jag änglaföräldrar som kunde komma och hämta mig.
Hade jag varit uppmärksam på geografilektionerna så kanske jag skulle anat oråd när jag klev på tåget och läste att slutstationen var Vetlanda.
Har idag bara känt av läget lite hela förmiddagen, dvs umgåtts med mina nära och tagit det lugnt. Eftermiddagen spenderar jag just nu genom att packa mina saker.

Imorgon flyttar jag på riktigt.

8 timmar om dagen.

Första Måndagen i nya stadsdelen har passerat, och med den också en dag på arbetet. Jag har redan börjat ogilla arbetet, inte för arbetsuppgiftens skull, men för omgivningens skull. Flockar med osociala arbetardjur, som helt avsaknar den till synes sällsynta talangen att vara trevlig. Det ter sig så att dessa arbetardjur inte släpper in dig i 'gänget', förrän även du spenderat din uppväxt och medelålder på företaget. Det är också vilka vänner du har som avgör dina resultat och sätter ditt ackord, med tanke på att du blir tilldelad din plockorder (beställningen på varorna som du ska plocka på lagret) och således också tilldelad svårighetsgraden på uppgifterna. Det är därför inte konstigt att de inte räknar med att man visar resultat, eller kommer upp i 'snittet' förrän efter ett par månader. Det är kanske så lång tid det tar för folk att smöra in sig. Men jag är 'alive and kicking' och kommer stanna kvar tills att jag hittar ett nytt sätt att betala mitt leverne. Förhoppningsvis så kommer det ske en omplacering av arbetsplats inom ett par veckor. Tills dess så känns varje timme på jobbet bortkastad.

Halva vägen gången.

Nu Har Jonatan flyttat in i våran lägenhet. Har hjälpts åt hela dagen med att installera alla hans grejer, som i princip fyllde hela lägenheten, förutom då mitt rum. Det känns helt otroligt skönt att äntligen få ett eget hem i denna stad av vind. Efter att vi installerat oss, så tog vi med hans föräldrar och gick ut o åt. Vackert, vackert.

Här ser ni lite bilder från delar av lägenheten (kök, vardagrum och Jonatans rum);