Spårvagnsfilosofi, kvasi

På väg hem med spårvagnen idag, så passerade jag en annan spårvagn i väldigt låg fart, lagom vid en station. Och när jag tittade på de människorna i den motsatta vagnen på andra sidan rälsen så slog det mig; 'Är det min spårvagn, eller deras som rörde på sig?'.
Det gick liksom inte att avgöra när jag satt och stirrade med mina vardagströtta ögon på vardagströttaögon-människorna i den andra vagnen. Jag var tvungen att kolla på ett staket ut genom det andra fönstret för att konstatera att vi hade stannat, medan de andra precis rullat igång. Men den där situationen väckte frågor hos mig. Frågor som vardagströttaögon-människor faktiskt borde ställa sig när vardagströttheten liksom utplånar varje centimeter av fantasi och framtid. Kanske är det just så det blir efter ett tag. Man vet inte om livet rör på sig, eftersom man stirrat sig blind på alla människor runt omkring, istället för att bara fokusera på sig själv. Kanske vissa helt glömmer bort att vrida på huvudet och fokusera på den egna situationen, istället för att kolla hur långt alla andra redan åkt. Och kanske är du så fast besluten om att du faktiskt sitter fast, att du helt missar din egen station, där dina egna drömmar och mål väntar. Men vem är jag att veta, jag är mig själv att tro.

Back

Ursäkta röran, jag bygger om...
Har fått fatt på lite internet, äntligen. Känns som om jag vaknat ur en dvala, lite kontakt med mina rötter igen. I helgen flyttar jag och Jonatan till våran lägenhet i Frölunda. Allt känns lite oplanerat just nu, men det ska vi ordna. Dessa dagar i lånad lägenhet har känts lite som en semester bara, vardagen har inte varit som den kommer att bli. Har blivit mycket fika, allt för mycket äta ute och shopping. Jag som borde spara mina pengar.

Nu vet ni att jag lever, och att jag kommer uppdatera min blogg imorgon. Mer detaljera, intressant och rolig. Nu måste jag tyvärr gå och sova. Under tiden, ladda ner Coldplay med låten 'What if' och njut.

På återseende alla älskade människor som läser det jag skriver.
God natt.

Vargavinter

Den magpirrande känslan av att göra någonting nytt slog mig när jag satt på bussen till Göteborg igår. Jag var nervös och glad. Efter en tid i samma spår så kändes det som att jag rymde från något när jag kom på att det här inte var någon veckotripp, utan en flytt. En ny stad, nya människor, nya rutiner och en helt okänd miljö. Jag är inte här på semester, jag kommer förhoppningsvis stanna här ett tag. Och när undertecknad med Mando Diao i lurarna, gled över västerbron samtidigt som hamnen glittrade i morgonljuset, så visste jag att jag vill stanna här.

Läste i Göteborgsposten att tre vargar förvirrat sig ner till trakterna kring staden. Jag kände mig också förvirrad, och hungrig på det nya äventyret att äntligen jaga drömmar. Tre vargar från norr, en från Västervik.

Walk

Paralellen till tomhet är inte dum när man vaknar till ett väder som detta. Grått. Inte ett löv på träden, skitiga svarta snöfläckar och inte en enda person inom synhåll. Inte en själ. Inte så konstigt kanske när jag befinner mig i Gunnebo, tänker ni. Men jag vaknade i Västervik, spökstaden by winter. Spenderade gårdagen med öl, bra vänner och hetsig politiskt diskussion på Diana. Kvällen slutade sen i en fåtölj, sömnen har icke varit optimal (Partymode OFF).
Idag är det att sova, packa, fixa lite och spela spel som gäller.

Moderaterna vill nu försöka locka in de förtidspensionerade i arbetslivet igen och tänker använda sig av en 'belöning' om man ger efter för påtryckningarna och börjar arbeta igen. Hälsa, tror moderaterna, kan köpas för pengar. Slit ut arbetarna. Det svenska sjukhemmet, så kallas det numera Per-Albin.

Fe fi fo fem

Två dagar kvar på Appelqvist. Tre dagar efter det så åker jag till Göteborg. Men inte för att plugga. Jag har ofrivilligt skjutit upp det ett halvår i och med att jag inte insåg att jag kanske skulle tacka "Ja" till kurserna efter första Antagningsbeskedet. Men jag åker ändå.
- "Men vad ska du göra nu då?"
- "Har du hittat bostad än?"

Är saker som jag är trött att svara på. Och sen så har jag inget bra svar på det hela heller.
Men jag åker ändå.

Snälla, ge inte USA's presidentpost till Pingstpastorn from Hell, Mrs Hillary eller en gammal stridspitt från Vietnam.