It's all over now

Lite passande att faktiskt Nikola Sarcevic's låt Lovetrap är musiken jag lyssnar på när jag skriver detta inlägg, eftersom det i stort skulle handla om hur jag lite smått börjar inse att det här faktiskt var sista gången jag lämnade huset som jag vuxit upp i. Kanske Nikolas låt inte riktigt behandlar det ämnet, men det är ändå raden "It's all over now" som jag syftar på.
Sitter nu på bussen tillbaka till Göteborg efter en långhelg hemma hos familjen och mina vänner. Det som jag tänkte skulle vara en vilohelg var mer en kamp mot klockan, att hela tiden hinna med så mycket som möjligt. Men det var ju knappast så att jag såg det som något jobbigt, eftersom helgen var helt underbar. Och det kändes som ett värdigt avslut att samlas med släkten och bara umgås. Senare på lördagkväll så hann man även med att gå ut, och man återsåg vänner från förr. Vissa har man saknat och sett fram emot att träffa, medan träffar med andra personer har känts lite som bröd och skådespel. Man gjorde det för att äntligen kunna komma med en bra historia om ens eget liv.
Men även att lördagsnatt var underbar så vaknade man med en ångest eftersom man, på något tragikomiskt vis, lyckats snubbla på tungan och slänga ur sig saker jag egentligen ville säga men kanske skulle väntat med. Så nu när jag sitter med min laptop och ogängliga kropp i ett säte mer passande en pygmé, så känns det som man flyr. Men jag flyr inte, jag skyndar mig tillbaka till min vardag. Min vardag är inte längre Västerviks själlösa småstadsgator, och det gör mig glad. Men jag kommer ändå sakna.

Jag jämförde mina blogg-vanor med min systers nu när jag träffade henne i helgen, och det visade sig att jag är JÄVLIGT passiv i mitt bloggande, och med tanke på all positiv respons jag fått (tack alla) så måste jag iallafall höja mig till minst ett inlägg varje dag. Nu ska jag vila mina leder.

Kärlek.