JAG BYTER SIDA!

Nu bloggar jag numera på;

bjornbloggar.blogg.se

Där kan jag lägga upp videos och se hur många som besöker min sida!
BLONDINBELLA, nu tar jag upp jakten på dina läsare!

Jag har aldrig gillat hockey..

..men när det är stora mästerskap så kan jag faktiskt åta mig att se en och annan match. Och nu när man är lämnad ensam i Göteborg så kan faktiskt Tre Kronor bjuda upp till gedigen fredagsunderhållning. Sitter just nu och kollar på Semifinalen mellan Sverige och Kanada och jag kan faktiskt erkänna att det pirrar lite i magen och jag vågar inte titta hela tiden. Sådär ja, as we speak gjorde Kanada 3-2 bakom Henrik Lundqvist, och nu tror jag inte att vi kommer orka vänta matchen igen.

Skulle ha kollat på matchen hos Erik, eller rent av gått ut idag, men eftersom Telias nät dog ut så har jag inte kunnat använda mobilen på hela kvällen. Och nu slocknade TV-sändningen.

Varför måste kvällstidningarna vara som en enda stor dödsannons för mänsligheten? Det är nästan bisarrt hur de kan välja att bara lyfta fram hur, var och varför människor dör runtom i världen. Drivs vi av någon slags morbid nyfikenhet? Det är så enormt många viktiga nyheter vi går miste om bara för att Aftonbladet eller Expressen återigen väljer att skriva om hur mycket Englas familj lider eller hur Arboga-mamman inte kan sluta sörja sina mördade barn. Det är ju inte konstigt att samhället ser ut som det gör i övrigt. Mord och blod är lika jävla vanligt som att gå och pissa nuförtiden. Att slå ihjäl lite tid kommer kanske i framtiden vara mer än bara ett uttryck. Mitt råd för veckan; Ha hjälm på dig! Du vet aldrig när du blir överfallen av en kvällstidningsskadad rohypnolnissbrukande tvåbarnspappa med fotsvamp.

Jag tillhör en utdöende art

Sitter o kollar på uttagningen till EM medan jag skriver.

Jag hoppas att;

- Sebastian Larsson kommer med i truppen

- Marcus Berg kommer med i truppen

- Henrik Larsson kan stå vid sitt ord, och inte spelar (Han är gammal som gatan)

- Zlatan's knä håller och att Linderoth hinner komma tillbaka

Känns sjukt att det bara är 4:a veckor kvar till EM. Min sömn kommer gå i stöpet eftersom jag kommer vägra missa en enda match, såvida jag inte har en jävligt bra anledning. Det innebär att det är åtta veckor kvar tills att jag slutar mitt jobb (rättare sagt den 11:e juli). Åtta sjukt långa veckor. Förresten möttes jag av en liten associations-nöt på jobbet. Döm själva. Vad tänker du på när du ser det här på kattmatspaketet?

Var det någon som lyssnade på P3 populär i eftermiddags? Mannen är ett utdöende släkte. Våran spermieproduktion har minskat med hälften under de sista 50 åren. Kvinnan håller på att evolvera, så att hon inom en ganska snar framtid kan befrukta sina ägg på egen väg. De befruktade äggen kan dock bara utvecklas till en kvinna. Om ett par hundra år så kanske ni kan gå hem tryggt efter krogen tjejer. Då ska vi inte störa. Ni kommer också slippa krig, svält, fortsatt miljöförstöring och all annan skit som vi killar bidragit med.

Nu är uttagningen klar.

- Henrik Larsson vart uttagen. Hans ord är inget värt eftersom han inte står för det. Ge han inte chansen, han har gjort sitt i de stora sammanhangen.

- Marcus Berg är reserv. Har Lagerbäck sovit genom hela året? Tydligen har har hoppat över sportsidorna i tidningen också. Jävla idiot. Fy fan.

Sunday afternoon

Två dagar av alkohol, för många cigaretter och dålig sömn har satt sina spår och det är med slitna muskler jag skriver det här inlägget. Det har varit sjukt roligt, men det tär på kroppen och jag ställer mig varje bakfull morgon; Borde jag inte ta ett uppehåll från festandet nu?
Men varje fredag, lördag eftermiddag så tänker jag att 'en gång till kan ju inte skada'. Och nu är ju sommaren här. Och sen ska jag (antagligen, och förhopningsvis) börja plugga. Det kommer sluta med en skrumplever lagom till jul. Tackar.

Och imorgon ska jag jobba. Wönderful.

Att bara få vara lite mörk ibland kan pigga upp..

Det är något speciellt med de där låtarna. De där låtarna som bara får dig att vilja bryta ut i något slags rus av glädjefylld melankoli. Du vet inte riktigt om du verligen är depp, eftersom du mår bra av det. Jag kan självklart inte tala för någon annan, eftersom det är omöjligt, men att få sitta där på spårvagnen med just den där låten i lurarna och få kolla på livet där utanför är speciellt. Bara fundera på allt du velat göra men inte gjort. Alla personer du velat lära känna men aldrig vågat. Att bara gotta ner sig i all skit som hänt under veckan och bara känna hur gitarrslingan i Broder Daniels "Shoreline" liksom inte spelas på gitarr, utan på vemod. Men när du verkligen är på botten, stannar spårvagnen. Du reser dig, tar upp iPoden, byter låt och skuttar ut i vårsolens stekande strålar fylld av en helt annan känsla. Du dunkar dig för bröstet och erkänner att du aldrig varit på botten, och att du älskar allt det som livet faktiskt har att ge. Du känner drivkraften att komma tillbaka, starkare än någonsin och fylld av begäret att få visa varenda jävel att du kan uppfylla dina drömmar, bara du får lite tid på dig.

The music you listen to is the soundrack to your life.

Björn säger; Känner du dig depp? Byt låt.

Barn. Jag älskar att hata dem.

Vem vet vad som rör sig i ett barns hjärna? De kan med sin fantasi och idérikedom komma på saker som vi vuxan aldrig ens skulle komma på tanken att hitta på. Vissa gånger kan det göra en förbannad, och vissa gången kan de få en att skratta så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. När jag klockan 05.15 imorse slog upp tidningen punkt.se så fastnade blicken på just en artikel där ett barns uppfinningsrikedom fick ett dråpligt, men ack så underhållande slut.
Artikeln handlade om Matilda Handler, 4 år, som var ute på promenad med sin lillebror och pappa i en by utanför Östersund. Medan pappa hade fullt sjå att hålla koll på lilleman och samtidigt filma promenaden med sin mobilkamera så gav sig Matilda ut på äventyr ut på en åker bredvid vägen. Hon hade fått syn på en brun och hårig sak som såg så söt ut att hon var tvungen att gå fram och klappa den. Det var en bäver hon hade fastnat för. Saken var bara den att Herr Bäver vaknat på fel sida just denna morgon, och istället för att välkomna Amanda så gick han till attack, allt medan pappan filmade hela händelsen. Fadern fick emellertid fart på benen och lyckades rädda Matilda från en säker bäverdöd. Hon klarade sig, men fick ett djupt jack i handen till följd av bäverns bit-attack. En vecka senare berättade hon för Aftonbladet hur hon upplevde situationen. Citat: "– Den var dum och den var arg på mig", berättade hon. Och på frågan vad hon skulle göra om hon träffade bävern igen, svarade hon: "- Då ska jag svärda den med mitt svärd"...

Vad är det med barn nuförtiden?
Vems fel är detta?

Kvällsarbete på en fredag?

Är det lagligt att låta folk slita fram till klockan 23:15 på en fredag? Borde inte Handel bara ringa upp chefen och säga; "Fack it"! Haha. Humor. Det är säkert också olagligt klockan 00:30! Bäst att lägga av innan någon anmäler det här.

För er som saknar det här riktiga guldkornet i eran Winamplista så har jag ett förslag på en låt som kan få vem som helst att kasta på sig Kåbåjsarhatten, tända en lägereld och ta fram guran. Fixa fram låten "Highway men" med bl.a. Johnny Cash, Kris Kristofferson och en eller två till som jag faktiskt inte klurat ut namnet på. Det är en låt som får mig att vilja rida den starkaste av kusar mot en solnedgång som luktar evighet.

Jag sköt mitt egot sent i natt med våran öken örn
Vårat blod bildade små rochertest och jag såg mig själv i dem
Och lagom när pulsen slutat slå
Fann jag mening med att vara själv

Fotografi och Spray date

http://www.facebook.com/album.php?aid=110427&l=dd144&id=783050606

Där hittar ni helgens bilder. Håll till godo vänner.

För övrigt så lever jag just nu ett dubbelliv. Jonatan har tagit på sig uppdraget att ändra på min civilstatus och har i mitt namn skapat en profil på Spray date. Medan jag är på jobbet kommer han anta min skepnad och samtidigt söka min själsfrände på nätet.

Vidare uppdatering rörande ämnet kommer fortlöpa kontinuerligt, om jag ska använda facksvenskan.

Stockholm, tur och retur.

Hemma efter ännu en jävligt lång bussresa. Kroppen är trött, men huvudet är piggt.
Klockan 04.15 imorgon ringer återigen djävulens ringklocka och jag kommer väl vara lika mör som en välstampad biff i huvudet, men det är det fan värt och så länge jag bara tar mig till dödens väntrum så skiter jag i min arbetsinsats. Jag har tappat min arbetsmoral.
Det är pinsamt att varje gång man träffar en ny människa, förklara vad man arbetar med eftersom jag inte kan stå för det överhuvudtaget. Knappt två månader kvar nu, och med de ljumma vindar som blåser så härdar jag ut.

Jag kommer publicera länken till helgens fotoalbum så snart de har passerat Jonatans censurfilter.

Tack för en jävligt rolig helg!

Sa jag att Göteborg är litet? Sverige är litet.. Tro mig.

Sitter i Vällingby i Stockholm och som vanligt suger jag lite lätt på helgens bakfyllekaramell.
Gårdagen var jävligt tuff. Vaknade med feber, ont i halsen och snor i näsan. Fick gå upp redan vid kl 08 för att tvätta. Klockan 12.10 gick bussen upp till Sthlm och vi hade då en sju timmars lång bussresa framför sig. Första stoppet var Jönköping då Pablo hoppade på och gjorde oss sällskap. Av en slump sprang jag även på Charlotte Johansson de få meter jag rörde mig utanför bussen på det korta stoppet i den vackra staden. Resan gick vidare och i ren tristess började vi så sakta nalla på Jägemeister-flaskan som Pablo tagit med, och i höjd med Norrköping så snurrade det ganska bra i bollen (klockan var då ca 16:00). Väl i Stockholm så tryckte vi in våran packning på Centralen och satte oss på Spårvagnen till söder där vi skulle möta upp Jonatans vänner. Eftersom de inte dykt upp än så satte vi oss på en uteservering och tog en öl. Då ser jag någon ikädd en färgglad träningsoverall-tröja springa mot mig. Det var Maja Lüning. Hon bor i Malmö, och jag i Göteborg. Vi har inte setts på nästan ett år. Och vi träffas i Stockholm.

Om Sverige är litet?
Behöver inte svara på den frågan tror jag.

Ikväll är det studentskiva, och jag kommer uppdatera med lite bilder när tid ges.

Göteborg är så jävla litet..

Första jobbdagen för veckan. Jobbade ihop en övertidstimma då jag bara håvade in bra beställningar hela dagen. Så nu kan man säga att jag bara hade ledigt en halv dag i Måndags.
Hoppas kunna fortsätta jobba in den lediga dagen jag ofrivilligt fick.

Förresten! Jag höll det jag lovade mig själv och gav mig ut o sprang efter jobbet. Har tappat jävligt mycket på min kondition då fotbollsträningarna mer liknar teorilektioner än spelövningar. Vart ungefär 40 minuter i hyfsat bra tempo i väldigt kuperad terräng. Har ingen aning om vart jag sprang, eller hur långt det var. Däremot vet jag att jag sprang förbi en kille som jobbar på Dagab där jag också knegar. Har sprungit på han i olika delar av Göteborg flera gånger. Är Göteborg så jävla litet? Eller har vi bara gemensamma intressen?
Kan antagligen utesluta det sista då han var ute och motionerade katten i koppel med sina träskor och pilotbrillor när jag seglade förbi i joggingspåret.

- Tre dagar kvar till lön!
Har kollat ut så sjukt mycket kläder jag vill köpa om lönen motsvarar mina förväntningar.

- Fyra dagar kvar till Stockholm!
Hälsa på brorsan en kort sväng och sedan bejaka mitt alkoholsug i ännu ett fylleslag.

Känd från TV

Har inte gjort ett skit idag.Bara gått på stan och mått så jävla bra.

Jag, Halling och Erik har bara tagit det lugnt. Är det så det känns att vara rik?

Lunchade på Nordstan, en kall dryck på Hard Rock Café och en glass i hamnen.

Bara fyra dagar kvar till helgen.

Passade även på att skymta till i ett inslag om strejken inom sjukvården på Göteborgs lokal-TV.

Vi har även övat lite på Brat-wannabee looken inför stockholmsresan;

Ledig, och äventyrslysten

Idag är jag ledig. Känns bra, men konstigt.
Får verkligen perspektiv på hur korkat det känns att slösa bort ett halvår med att jobba på ett jobb man hatar. Men det kommer verkligen vara värt det sen när jag kan ta det lugnt och göra lite som jag vill i sommar, eftersom jag kommer ha lite pengar att röra mig med.

Jonatan, som också är hemma idag, har redan avlagt dagens groda.
Vi satt på balkongen när jag började prata om Thailand.

Björn: "I Thailand så var det ju så att byggarbetarna inte började jobba förrän på kvällen"
Jonatan: "Ja, för att de inte skulle synas va?"
Björn: "Haha, eller för att det helt enkelt var för varmt mitt på dagen"
Jonatan: "Jajust, ja"

Don't choose the booze (ännu en studie i spritens tecken)

Röjde loss rejält i Göteborgsnatten igår tillsammans med både kollegor och vänner med ett glädje/ångest-fyllt resultat. Jag hade jävligt kul, vilket man brukar ha när man rockar loss med folk man inte träffat innan, men kvällen blev inte sen och jag var nog hemma runt två redan. Som vanligt är det bara när jag dricker sprit som det hela tenderar att balla ur och kvällens hjärncellsdödare (dvs drinkar) var 'Flatliner' som bestod av Sambouca (reservation för felaktig stavning), tabasco och Tequila samt en hemmagjord smörja bestående av Tranbärsjuice, sockerdricka och sprit (smakade bajs). Bilder dyker säkert upp inom en snar framtid.

* * *

Bakfyllan idag har som väntat varit överhängade. Likaså ångesten. Vet inte om det är en bestående ingrediens i den unge människans dagen-efter-state-of-mind, eller om det helt enkelt är ett bestående fenomen. Även om det inte direkt är något jag ångrar som jag gjorde igår, så har jag ångest. Bakfull och bitter kan nog sammanfatta den här dagen ganska bra.

Bakfull för att jag druckit för mycket, bitter för att jag druckit för mycket men fegat ur ännu mer.

Kärlek.

Aprilhimmel och nya skor

Vårvädret fortsätter att imponera på mig. Har inte varit dåligt väder på hela veckan nu, och ibland undrar man ens om det verkligen är Gbg man bor i, och inte Miami. Idag stack jag ner på stan för att möta upp Sange och Krisma för en fika på Wallgatan (skulle även ha mött upp Mörthie, men hon kunde tyvärr inte pga lite olyckliga omständigheter).
Nästa helg så åker jag och Jonatan upp till Stocktown för att gå på studentskiva (gubbsjuka som vi är). Något som dock har nojjat mig lite är klädvalet inför festen, då temat för kvällen är Svart och Vitt. Ska man ha kavaj eller kanske rent av kostym? Fick spränga min månadsbudget med 500 kr och inhandla mig mitt första par finskor (de första skor jag haft som jag faktiskt känner en viss stolthet över att ha inhandlat) och en Ben Sherman-skjorta (Vit) anno halva priset.

Vårtecken i Göteborg;

> Knoppar på träden

> Backslick-frillan luftas återigen på 95% av killarna som under vinterhalvåret vilat under någon graciös mössa, gjord av ett graciöst får samt har en grotesk prislapp

> Och samtidigt som de tar av mössan och kammar bak håret, så åker självklart solbrillorna fram för att ge brat-looken en extra kick i ändan

Ikväll rockar vi.
Kärlek.

Mm... Schulman

Det finns saker som värmer. Och det behövs när man står och väntar på sista anslutningsbussen klockan tjugo över fem på morgonen. För det är bara på Hjalmar Branting som man kan få tag på tidningen Punkt SE. Och varje tordsdag så välsignas den av Alexander Schulman. Bloggarnas konung och krönikören som spottar ord likt en dreglande stammare (underkänt för den liknelsen va?). Mannen bakom sajten 1000apor.se får mig att skratta lika mycket varje gång med sin svarta, cyniska humor.

Det har varit helgstämning hela dagen idag. Solen gör verkligen under.

George Bush har börjat få de där sedvanliga 'kalla fötterna' som varje amerikansk president verkar få när slutet på deras styre börjar närma sig. Det innebär att de börjar klubba igenom och föreslå saker de aldrig innan ställt sig positiva till innan, bara för att bli så populär som möjligt när deras tid sedan är kommen. Jag kan anta att det är så för att de självklart vill utmärka sig som en 'god president' i historieböckerna. Bill Clinton exempelvis, lade fram tonvis med förslag på miljöförordningar som b.la. skulle minska utsläppet, bara för att det i folkets ögon skulle verka som om han verkligen ville kämpa för att förbättra. Saken var ju bara att de här förordningarna aldrig klubbades igenom att nästkommande president, vilket Clinton också hade räknat med.
Nu är det alltså oljefarbrorn George Bush (Jr's) tur att lämna presidentposten med ett kvasi-rent samvete. Han klargjorde i natt sin plan på hur USA skulle hjälpa världen att förbättra klimatet. De lovade att år 2020 så skulle USA's koldioxidutsläpp sluta att öka... Underbart löfte. Men vad kan man vänta sig från mannen som vände Kyoto-avtalet ryggen?

"What? The land of the free? Whoever told you that is your enemy! " Rage against the Machine - Know your enemy

Helg? Vardag?

Har verkligen ingen kontroll på min hjärna nu. Trots att det verkligen inte har hänt ett skit i helgen så har den varit mentalt omtumlande, och jag hade sjukt svårt att ställa om från helg till vardag. Det gick faktiskt inte alls. Somnade väl runt elva igår, och var inte ens trött när jag gick till jobbet vid halv fem. Kanske spelade vetskapen om att jag möjligtvis är ledig imorgon, in.
Efter att jag kommit på mig själv att spela 'Paint it black' för 2500:ade gången så har jag nu också satt introt till Jack Johnsons 'Banana Pancakes'. Har väl bara spelat den runt 1600 gånger än, så den håller ett tag till.

Är det någon mer än jag som fått något slags mass-sms om att man vid klockan nio idag skulle tända ett ljus och sätta i fönstret till minne av Engla som mördades i förra veckan?
Det är en vacker tanke, och jag känner verkligen sorg med hela hennes familj på grund av tragedin som drabbat dem. Men jag kan inte sluta tänka på att det händer samma skit någon annan stans i världen, just som du läser detta. Det är inte bara Englas familj som drabbats av det här. Det är inte bara i Sverige som det här händer. Om du tände ett ljus, låt det också då brinna för alla de tusen barn som dagligen svälter ihjäl i Afrika, eller för alla familjer som krossats och fördärvats av något krig någonstans i denna ack så kalla värld.
Är bara när det här sker utanför våra Faluröda stugdörrar som vi bemödar att faktiskt bry oss?
Och varför göra hela den här familjetragedin till en följetång i kvällstidningen? Mediabevakning har varit så intensiv att inget annat har getts utrymme i tidningarna. Varenda centimeter av familjen har mätts ut och varenda fötvivlad släkting har intervjuats. Den mänskliga integriteten verkar ha fått ett pris. För 10 kronor är precis vad en Aftonbladet kostar.

Fy fan.

Vad att göra när vardagstristessen smyger sig på...

Hela söndagen har jag suttit med den här trälådan (även kallad gitarr). Låten däremot satt faktiskt efter oerhörd kort tid. Jag tar inte ansvar för eventuella synpunkter på mitt oerhört koncentrerade ansiktsuttryck eller mitt sviktande tempo. Inte heller tar jag ansvar för frisyr eller kläder. Känner du dig provocerad av mig som person, så kolla inte på videon. Annars, här har jag lärt mig spela 'Paint it Black' av rocklegenderna Rolling Stones;

Rekreation

Jonatan åkte till Borås i fredags, och blev borta hela helgen. Det lämnade mig helt ensam. Först tyckte jag att det skulle bli jävligt tråkigt, men när jag ser tillbaka på det så har det varit jävligt hälsosamt att bara få vara själv ett par dagar. Jag har städat, gått på fotboll och bara tagit det sjukt lugnt. Har räknat ut att jag fått 22 timmars sömns, vilket också kan ses bidra till en lite bättre veckosömn kanske? Ensamheten har även gett mig gott om tid att tänka (vilket jag är jävligt bra på) och det har väl även det i slutändan setts som relativt välgörande. Det som har cirkulerat genom degklumpen innanför pannbenet är som vanligt hur jag aldrig kan sluta jämföra mitt liv och mina val med alla andras. Jag har bara känt en sådan stress över att jag inte har gjort sådana saker som många andra redan har gjort (eller gör) när de drar iväg till ex. Norge, jobbar ihop ett bra summa pengar och sedan drar ut och reser tvärs över kontinenter living la vida loca. Själv har jag jobbat på en industri i Verkebäck, och sedan dragit till Göteborg för att jobba på ett livsmedelslager som jag inte ens tycker är kul. Men jag menar, jag har jävligt kul vid sidan om och får helt enkelt ta o fatta att livet inte är slut vid 22 års ålder som jag verkar tro. Det gäller, enligt mig, att hela tiden hålla huvudet högt och vara stolt över sina val för att man inte ska kunna ligga på sin dödsbädd och säga att man ångrar sig. Och jag tror även det är ganska nyttigt att säga att man inte är nöjd med sin situation, eftersom det är den känslan som får oss att hela tiden vara på tå och vilja förbättra . Och jag trivs med att inte ha min väg utstakad. Bara jag vet om det blir att plugga i höst, eller om även jag drar norrut. Eller kanske jag väljer att börja plugga och sedan kanske ta ett sabbatsår, eller helt enkelt bara sats på min karriär.

Stå rak i ryggen, med huvudet högt och var stolt, oavsett vad du gör just nu.



Hittade den här bilden på min dator idag. Tusan vad man kommer sakna huset i sommar. Ser fram emot att träffa min familj igen också.

Förresten, för er lite modiga, här är en video jag hittade på Aftonbladet imorse som fick nackhåren att resa sig. Vad fan är det dom har fångat på film?

http://www.youtube.com/watch?v=cpG-FHcPddo

OBS. Bara för de modigaste!

85 mil bort.

Det är exakt så långt jag måste ta mig ifall jag kommer in på den utbildningen jag vill.
Växjö ligger just nu endast som andraval.
Jag har nämligen fått tips om en likadan utbildning, i Sundsvall. Dock har denna utbildning bättre kontakt med arbetslivet och således är det lättare att få jobb efter jag har avslutat den.. Men hur kul kan det vara att bo i Sundsvall. Blir att åka skidor till skolan.

http://www.miun.se/mhtemplates/katalogprogram____22285.aspx?KatalogProgramId=325 <-- Programbeskrivningen

Fan också..

Tack snälla för de fina kommentarerna jag fick.
Okej, jag vet inte vad som händer. Anledningen till att jag slutade blogga (om det var igår, eller i förrgår det minns jag inte) var att jag kände att jag inte hade någonting att skriva om och att jag helt enkelt tyckte att allt jag skrev verkligen saknade sammanhang och relevans. Men jag gör en Rolling Stones. Jag återförenar mig själv, även fast att mitt senaste inlägg gjorde klart att jag skulle lägga ner det. Och jag har faktiskt en engelsk kock att tacka för att jag tog upp bloggandet igen, för det jag fick se imorse när jag slog på TV:n fick det attt krypa i skinnet och jag kände att jag 'verkligen MÅSTE berätta det här för någon'. Och det här är ju det enda sättet!
Hoppas att jag inte tappat alla nu, bara för det jag slängde ur mig i senaste inlägget. Så, om du fortfarande läser detta, skriv en krumelur i gästboken bara! Snälla..
Okej, tillbaka till 'the main subject', den engelska TV-kocken vars repriser florerar på tv 8 för tillfället, men som förr i tiden faktiskt var stor TV-stjärna även i Sverige. Jag talar naturligtvis om Floyd i Europa. En kille jag aldrig skulle släppa in i mitt kök, och än viktigare, aldrig bjuda honom på alkohol. För vad jag såg i morse var bland det värsta jag har sett.
I Metro och Punkt SE (två gratis morgontidningar jag läser varje morgon påväg till jobbet) ligger det just nu mycket fokus på singelkvinnans ökade alkoholkonsumtion. Flera dagar den här veckan har både kvinnor, män och forskare gett sig in och vädrat sina åsikter i debatten. Men jag vill ta ett kliv tillbaka, kanske lugna ner massorna och hävda; Tycker ni det här är illa, kolla in den här killen:

Nigel skulle i just det här programmet visa hur man tillagade en engelsk nyårsmiddag på enklaste och godaste vis. Det första som slog mig var den glädje jag kände över att inte bo i Storbritannien och inte behöva äta den mat som serverades, för den ser hemsk ut. Nigel skulle bjuda sina vänner på; Fläskpaj (låter gott, men såg förjävlig ut), Haggis (Stoppad fårmage) med kålrot och sky, Sex stycker ungsstekta fåglar (som tydligen serverades halvfärdiga då köttet inte alls var speciellt vitt) och en efterrätt bestående av frysta bär och en blandning av grädde, smulade havrekakor och whiskey.
Vad som sedan slog mig var att han efter varje mening han avslutade, tog upp ett glas vin och hällde i sig en rejäl klunk. Och i slutet av programmet började således allt att spåra ur (kanske beroende på att han hunnit dra i sig ett antal stora klunkar vin). Han började hälla konjak över varenda maträtt, brandy i såsen och lite mer vin i sitt eget glas, samtidigt som han hela tiden bedyrade sin egna kärlek till whiskeyn. Nigel sluddrade på och det hela började likna något som Galenskaparna producerat (http://www.youtube.com/watch?v=bYUhR1GDTJ0 <- Måste ses för de som missat den) . Programmet slutade med att han som nyårslöfte, lovade att sluta dricka och sluta resa för att värna om sin egna hälsa. Sen skrattade han gott, bedyrade om att han tog tillbaka sitt löfte, och svepte ett nytt glas vin. Alkoholmissbruk, varje lördag på Tv 8.

Snacka om urladdning. Kommer nog fortsätta blogga trots allt.

Sista

Det här blir sista blogg-inlägget.
Har helt tappat lusten att skriva, och lägger därför ner den här bloggen nu.
Kommer ta ett brejk, och kommer kanske starta en ny blogg på en ny sajt i framtiden.

Rio bjöd på salsa, och jag tackade nej.

Malplacerad, det är ett ord som man inte använder allt för ofta. Men jag hade faktiskt tänkt att ha just det ordet i fokus idag, då det hade stor relevans när Jonatans flickvän tog med sina chilenska vänner till Göteborg. Vi grundade med vin, öl och ett par 'Cuba libre' (Rom och Cola) ute i Frölunda innan det var dags att bege sig in till stan. Jonatan började mucka i bankautomatkön, luften var kall och humöret var på topp. Det var upplagt för rumble in rio. Istället för att gå till en vanlig svensk nattklubb så beslöt de sig för att dra med sig mig och jonatan till Rio Rio, en båt förtöjd mitt i Göteborg med två dansgolv; Techno- och Salsa-golvet. Vi gick in på salsagolvet. Mer malplacerad har jag nog aldrig känt mig. Där står man, med sina stelopererade svenska höfter och försökte hänga med. De få blickar jag slängde i speglarna medan jag försökte mig på denna omöjliga dansform, gav mig kalla kårar och jag var tvungen att åka hem.
Danskurs för Herr Eriksson? Det hjälper knappast. I det här avseendet så går det inte att lära gamla hundar att sitta.

I huvudet på John Mal... ehh.. Björn Eriksson

Hej dagboken.
Vilket vårväder. Och vilka vårkänslor. Ett rus av endorfiner som kickstartar min vintertrötta kropp. Vilken underbar känsla när man stapplade ut från lagret som en zombie, eller en fånge som får se solen för första gången på väldigt väldigt länge. När det bara sticker i mina kisande ögon och värmen mot min bleka hy.
Idag har jag och Erik varit på vårstros i innerstaden. Var tvungen att köpa linjal, penna och sudd inför högskoleprovet. Skrev också ut min kallelse eftersom den inte blivit hemskickad till mig, vilket är konstigt eftersom jag angivit rätt adress och adressen även är nedplitad på lappen jag printade. Vi passade även på att ta en liten vårfika på avenyn, och till vår förvåning så var vi helt själva på uteserveringen. Kanske uppskattar de inte våren lika mycket.

Min skalle är som en kass Mp3 spelare har jag märkt. I flera dagar har min hjärna haft 3 låtar på repeat och jag har sjungit med i de små textsnuttar jag kan. Skulle man gå brevid och lyssna på mig medan jag jobbat så skulle vem som helst kunna konstatera följande; Att jag antingen är sjuk i huvudet eftersom jag mumlar osammahängande poetiska texter på ömsom svenska ömsom engelska, eller att jag är helt insnöad på de låtar jag mumlar på. Dessa tre låtar, som på datan tar upp ca 15-16 mb (men verkar ta upp hela min hjärnkapacitet), har alltså snurrat i min hjärna;

1) Damien Rice - Cannonball (Möjligtvis eftersom jag försöker lära mig den på guran)
2) Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger (Möjligtvis eftersom hans senaste album är vad som rullat i min iPod senaste tiden)
3) Nikola Sarcevic - Lovetrap (Möjligtvis eftersom det är en jävligt bra låt)


Ett utdrag från min hjärna kan låta någonting såhär kanske;
"Och sen ska jag ha 10 st Gevalia Ekolo...Bapapa It's not hard to... Mm.. Och sen knäckebröd.. When you flote, bapapa.. Humm.. Vad ja bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen... Äsch, vad är klockan? Är det inte lunch snart?!"

Ta hand om er!

Backa bakåt vänner!

På lördag ska jag återigen ge mig i kast med att göra högskoleprovet. Och med lite sviktande självkontroll så har jag också lyckats att inte ha tränat någonting inför det, utan jag förutsätter återigen att Fru Fortuna ska ta mig under sina vingar och flyga in mig på den utbildning jag vill, utan att skriva över 1,5 på provet.



Jag har (för kanske tusende gången) insett att man måste backa lite och få lite perspektiv på saker och ting som sker omkring en. Man måste få lite distans till allt som händer, för att sedan ta ett beslut om vilka saker som faktiskt är värd all ens energi. Ett par veckor nu så har jag gått omkring som ett åskmoln på jobbet. Svurit, sparkat och beklagat mig. Och det tar så jäkla mycket energi ifrån mig att gå omkring och vara förbannad över någonting som jag egentligen inte ens vill syssla med. Men bara genom att ta ett par steg tillbaka, så insåg jag direkt att det inte ens är någonting att bry sig om. Jag ska ta all skit på jobbet med en klackspark och rikta min energi mot saker jag bryr mig om och kan påverka istället. Likadant när man läser tidningen. Man kan bli så förbannad på inkompetenta världsledare, sjuka människor och tragiska livsöden. Men det är ju ingenting som man själv kan påverka där man sitter och morgonhuttrar i spårvagnen. Så, snälla. Istället för att du svär och skriker inombords på saker som du inte bryr dig om eller saker som du inte kan påverka, så ta ett steg bakåt, blunda, andas. Fokusera på dig själv, tills att du igen orkar bry dig andra igen. Ta hand om dig.

Jönköping

Stack iväg till Jönköping igår och släppte loss med Alex och hans vänner. Det var riktigt trevligt faktiskt även fast att jag var så trött att ölen och vinet bet så jävla hårt.
Fick äntligen fatt i min vårjacka nu också. Köpte den på Brothers för 1600. En G-star Raw jacka som jag är nöjd med, äntligen. Köpte även en sjal på MQ, så nu är min vårlook snart komplett. Saknas bara ett par skor.

Är det någon som vill komma till Göteborg och kolla på Håkan med mig?

Jag har inte riktigt tänkt ut något mer att skriva om idag, tyvärr. Kanske lite innehållsfattigt inlägg, men det har inte hänt så mycket.
Visste ni att drömmar ibland kan få dig att sakna och längta?

Kärlek.

Pilotkrönika och recension av Håkans platta

Redan nu ska jag passa på att varna eventuella slöläsare att akta sig. Jag känner på mig att det här inlägget kommer bli långt. Tänkte ge mig på att skriva en liten krönika, och sedan avsluta med en recension av Håkan Hellströms platta "För sent för edelweiss".

Vardagslyx beivras
Klockan 04:15 varje morgon så ringer min klocka. Jag stapplar upp, klär på mig och ramlar iväg till spårvagnen. Jag är alltid väl påklädd eftersom jag vet exakt vad som väntar. Det är svinkallt ute, svinkallt på spårvagnen och inte tusan är det då varmare i industribussen som väntar, och jag kan sätta en liten slant på att hade man virat en koppartråd kring mig och kopplat den till en generator så hade mina huttringar fått en glödlampa att lysa. Allt detta kan jag dock stå ut med eftersom jag vet att när jag sedan kommer till jobbet lagom djupfryst, så väntar kaffemaskinen på mig. Att tio minuter i sex få sätta sig ner med en varm kopp kaffe till en tidning, är något av vad jag kallar avkoppling. Men för vissa verkar inte det här vara nog. Och deras lilla småknep att lyxa till vardagarna lite extra, gör att mina enkla metoder ibland uteblir pågrund av tidsbrist. För när jag stapplar in i kafferummet med ben stela som trumpinnar, så är kön till kaffeautomaten kantad av små finsmakare som verkligen vägrar finna sig i att bara ta en vanlig jävla kaffe eller choklad till tidningen. Nej nej, här ska man lyxa till det med en Café Creme eller Wiener Melangé. Och en kaffemaskin av den rang som tillhandahålls, klarar inte av att göra det lika snabbt som en kaffe eller varm oboy. Det tar tametusan flera minuter innan de kan sätta sig ner med sin lyxdricka och släppa fram nästa man till upptining. Jag väntar bara på den dagen då de byter ut sina 'korv-med-makaroner' matlådor mot flera små rätter, som värms i flera microvågsugnar och återigen tvingar folket bakom att tyst knyta sin näve i fickan och hoppas på böldpest åt hela vackra mänskligheten. SLUT.

Själv vart jag ganska nöjd med krönikan faktiskt. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik. Tackar tackar.

Och nu till min recension.



På vägen hem från jobbet så fick jag äntligen tid att lyssna igenom Håkan Hellströms nya platta "För sent för edelweiss". Redan innan hade jag gått in med inställningen att det här skulle vara ett mästerverk. Och jag gjorde inte mig själv besviken. Hans nya skiva hade ett helt nytt sound, och jag kunde inte låta bli att jämföra melodierna med de melodier som Moneybrother använder. Metro-reportern jämförde Håkan med Bruce Springsteen, och jag har alltid hävdat att Moneybrother är sveriges svar på Bruce, så jag har ju en poäng i hela mitt resonemang. Men det som gjorde mig förvånad och självklart lycklig, var att jag kom på mig med att ägna hela min koncentration till att lyssna på låtarna (både texter och melodier). Vanligtvis så brukar musiken vara ett slags komplement till tankarna som far runt i huvudet. Men nu så existerade inget annat än det som Håkan spelade och sjöng. Bara det är ett tecken på att skivan alltid kommer ha en speciell plats i min musiksamling. Håkan nu, Håkan då, Håkan för alltid.
Tack för mig!

Kärlek

.

En kick av C-vitamin

Märkte imorse att mina C-vitamintabletter (typ brus) ger mig 1667% av Rekommenderat Dagligt Intag. Snacka om kick. Är det vad tidningarna kallar den nya partydrogen? Släng dig i väggen Chiquita-kvinnan, jag behöver varken bananer eller äpplen längre. Har fixat Håkan Hellströms nya album nu "För sent för Edelweiz" och jag rekommenderar att även du skaffar den. Snart ska jag även köpa konsertbiljetterna, för den 12:e april spelar han på Scandinavium. Vill någon hänga med?

Kärlek

Halvsjuk och själlös

Det var bara en tidsfråga innan jag också skulle bli infekterad av någon av de många vårsjukdomarna. Huvudvärk, trötthet och frossa. Det kanske var tur att matchen blev inställd.

Eftersom jag gav bort Schäfers lägenhetsnycklar idag till den nya inneboende, så försvann också mitt trådlösa internet. Det tvingade mig att för första gången i hela mitt liv skaffa ett abonnemang, och jag fick binda upp mig på 12 månader för att få ett nytt internet. Jag har sålt min själ till 3. Som tur är lyckades jag tacka nej när försäljaren försökte pracka på mig en ny mobiltelefon också, annars vet jag inte vart det hade kunnat sluta.

Nu är det avslöjat att jag söker flickvän, för jag har tröttnat på mig själv. Jag tar emot ansökningar och senare i vår så kommer samtal att hållas. Tack på förhand!

The shape of punk to come (på mindre än 10 minuter)

Görskönt att äntligen få sova ut idag. Tio timmars utvilande sömn var precis vad jag behövde och jag kunde riktigt känna de nya krafterna som ska hjälpa en att ta sig igenom arbetsveckan.



Mitt uppdrag för dagen var att klippa mig. Jag hade innan räknat ut att det här skulle vara sjukt lätt att fixa eftersom det var annandag påsk och dagen innan lön. Alla affärer skulle inte välja att ha öppet, och precis som kafeérna så borde då Frisörsalongerna kunna snappa upp de själar som ändå valde att knata runt på stan. Jag hade fel. Även fast att långt ifrån alla affärer hade öppet så valde 99% procent av innerstadens Frisörer att bomma igen. Och den sista procenten som hade öppet kunde erbjuda 50-talets permanent-teknik samt skvallerkaffe med dopp. Jag kan inte identifiera mig med en tant, och valde därefter också att inte klippa mig på "Ullas Hårotek" eller "Karl-Henriks Klassiska Herrekipering". Däremot har jag kollat ut både lite jackor och skor som jag ska syna närmare imorgon när lönen trillar in på kontot (ser fram emot det). Vidare uppdatering gällande dessa inköp sker således imorgon (dock inte som här, på gammelsvenska). Jag fick bita i det sura äpplet helt enkelt och åka tillbaka till Frölunda. För inte har de väl bra frisörer där? Fel igen. På två minuter inne på Frölunda torg så hittade jag en jävligt schysst salong, med en schysst frisör (Oman hette han visst). Jag förklarade hur jag hade tänkt mig, och han fick mig nästan att lägga in ett par ljusa slingor. Som tur vad hade jag inte råd med det. Han greppade saxen, tog ett djupt andetag och körde igång. Håret fullkomligt flög omkring mig och han arbetade så snabbt att det i spegelns reflektioner såg ut som om han stod stilla. På mindre än 10 minuter stod jag utanför salongen med en schysst punk/rock frisyr samt en påse innehållande hårprodukter vars namn jag knappt kan uttala (än mindre veta vad de är till för). Notan slutade på 580 kr. Tack Mamma och Pappa för min nya, lite punk/rockiga påskfrisyr.



Här ser ni resultatet;



Förresten, vill ni se de sista bilderna jag tagit på huset så är adressen till fotoalbumet;

http://www.facebook.com/album.php?aid=100563&l=1b2b2&id=783050606

Förresten, skriv gärna mer kommentarer så lovar jag att svara på dem också, gärna med namn undertecknat.

Ps. Det snöar fortfarande i Göteborg. Vad håller på att hända?

It's all over now

Lite passande att faktiskt Nikola Sarcevic's låt Lovetrap är musiken jag lyssnar på när jag skriver detta inlägg, eftersom det i stort skulle handla om hur jag lite smått börjar inse att det här faktiskt var sista gången jag lämnade huset som jag vuxit upp i. Kanske Nikolas låt inte riktigt behandlar det ämnet, men det är ändå raden "It's all over now" som jag syftar på.
Sitter nu på bussen tillbaka till Göteborg efter en långhelg hemma hos familjen och mina vänner. Det som jag tänkte skulle vara en vilohelg var mer en kamp mot klockan, att hela tiden hinna med så mycket som möjligt. Men det var ju knappast så att jag såg det som något jobbigt, eftersom helgen var helt underbar. Och det kändes som ett värdigt avslut att samlas med släkten och bara umgås. Senare på lördagkväll så hann man även med att gå ut, och man återsåg vänner från förr. Vissa har man saknat och sett fram emot att träffa, medan träffar med andra personer har känts lite som bröd och skådespel. Man gjorde det för att äntligen kunna komma med en bra historia om ens eget liv.
Men även att lördagsnatt var underbar så vaknade man med en ångest eftersom man, på något tragikomiskt vis, lyckats snubbla på tungan och slänga ur sig saker jag egentligen ville säga men kanske skulle väntat med. Så nu när jag sitter med min laptop och ogängliga kropp i ett säte mer passande en pygmé, så känns det som man flyr. Men jag flyr inte, jag skyndar mig tillbaka till min vardag. Min vardag är inte längre Västerviks själlösa småstadsgator, och det gör mig glad. Men jag kommer ändå sakna.

Jag jämförde mina blogg-vanor med min systers nu när jag träffade henne i helgen, och det visade sig att jag är JÄVLIGT passiv i mitt bloggande, och med tanke på all positiv respons jag fått (tack alla) så måste jag iallafall höja mig till minst ett inlägg varje dag. Nu ska jag vila mina leder.

Kärlek.

Fröken Smilla skulle ha gillat Göteborg

För här har vi verkligen en känsla för snö. Min spontana känsla är dock inte allt för positiv, och jag uppskattar inte att behöva bylta in mig i långkallingar, underställströja, dubbla sweatshirts och tjock jacka för att gå till jobbet. Eftersom det senare på eftermiddagen sprack upp så antog jag att vi skulle slippa snön, och att det bara var ett tillfälligt otyg som drabbade oss. Men ack, ack, precis i samma ögonblick som jag satt och tummade på överskriften till dagens blogg, så bröt helvetet löst och snön yr nu likt amerikaner efter smällen 11 september.

Jag tänker lite på det här med män. Vad är det med oss egentligen? Är det meningen att vi ska våldta, misshandla och mörda? Vart gick det fel?
Så sent som förra veckan så läste jag om två kvinnor som under helgen blivit våldtagna och berövad på allt vad frihet och trygghet heter. En kvinna hade, mitt på ljusa dagen, tagit en taxi i centrala Borås. Men istället för att blivit skjutsad till den adress hon önskade, så låste chauffören dörren och körde ut henne på en skogsväg, där hon våldtogs.
Jag förstår inte, jag gör verkligen inte det. Hur man kan utvecklas till ett sådant monster. Det var en klok kvinna som en gång sa till mig att alla män, har potential att bli våldtäktsmän. Jag skrattade åt det då, och förnekade det. Men nu är jag inte lika jävla säker på att jag hade rätt. För hur ska en kvinna någonsin fullt ut kunna lita på en man. Hon kan bara lita på våra ord. Och tillslut räcker inte ens det, för som det ser ut idag så sker det mer våldtäkter än någonsin och det är bara en tidsfråga innan ni kvinnor väljer att beväpna er. Det är inte längre läppstift ni kommer ha i handväskan, utan pistoler, knivar och tårgas. Och jag kommer ha full förståelse för det.

Kärlek.

Närvarofreak.

Tillbaka äntligen. En vecka och en dag sen jag skrev det förra riktiga inlägget. Det var på gränsen att bloggen dödsförklarades pga tidsbrist och sjunkande intresse, men det gick inte. När jag väl får tid över och kommer på ett ämne att skriva om, så är det en livsnödvändighet att få skriva av sig någonstans. Idag ska jag berätta varför jag är så jävla dålig på att bli full.

Allt började med att jag och Halling hade snackat om att dra ihop ett gäng och lira lite poker på lördagkvällen. Kanske kombinera det med schlagerfinalen. Vi samlade Erik, Johan, två av deras vänner och Sögge (Hannes slöt upp senare) och jag köpte hem en flaska vin. Tänkte det skulle räcka eftersom jag tidigare på morgonen spelat match och kände mig ganska sliten. Men när jag till tonerna av klirrande pokermarker och låtarna i schlagerfinalen, tagit tre glas och bjudit bort resten av vinet i flaskan så kände jag mig bara lite salongsberusad och dåsig. Men eftersom vi var ett glatt gäng så valde iallafall fem av oss att gå ut och slå runt på stan. Det blev nattklubben Valand (faktiskt en rätt hyfsad klubb, tror jag). Jag och Sögge bestämde oss för att köra en runda var, och jag inledde hetsjakten starkt med två stycken White Russian. Han drack upp och fortsatte med två Red Bull Vodka, samtidigt som Johan kom vinglandes med 5 st Mintuu shots till gänget, som senare toppades med ännu en Redbull och en öl.
Helt plötligt och helt förklarligt tappade jag min närvaro. Bara seglade iväg och försvann. Och det gjorde mig så jävla skraj att jag inte hade 100% överblick över min egna situation. Den totala kontrollen tappar man redan när man tagit sitt första glas, eftersom man då tappar både timing och motorik, men den mentala närvaron hänger fortfarande med. Jag klarade inte att ta steget över och skita i närvaron också, jag klarade inte att bli full. Så jag reste mig upp från min sittplats och gick helt sonika till Järntorget och åkte hem. Jag greps av panik. Och det här händer jämt. Jag kan inte bli skitfull, såvida jag inte rör mig i miljöer som är utanför min hemma-sfär. Fy fan vilken partybroms jag är. Och när jag läste igenom det jag skrivit i efterhand så är jag också en jävel på att stapla satser på varandra hela tiden.

Vill även bara tillägga att vi nu sålt huset i Gunnebo. Den 1:a Juni 2008 så rycks min uppväxt upp med rötterna. Mor och Far flyttar hem till sin hemstad, Nyköping. Fy fan för att tiden inte kan stå stilla, eller för all del dras tillbaka till tiden man levde utan bekymmer. Jag saknar den tiden så mycket att det gör ont.

Kärlek.

Oj

Har inte uppdaterat min blogg på en vecka snart.. Idag har jag inte tid heller, men jag lovar att uppdatera så fort jag får en minut över. Fortsätt läsa den!

Rocken spelade ingen roll, när Mando Diao lirade Rock'n Roll

Klatschig titel på inlägget om jag själv får bestämma!

Är precis hemkommen från konserten och tänkte härmed avlägga en liten recension av tillställningen;



Blod, svett och tårar. Det är vad som krävs av dig för att lyckas som artist idag. Blod och tårar när du under hela din uppväxt lär dig spela instrument och skriva låtar. Och sedan repa, repa, repa tills att det inte bara sitter i ryggmärgen, utan i hela ditt centrala nervsystem. Du ska kunna spela i sömnen. Svett är det som vi i publiken ska stå för, och det är svetten vi betalar med för att visa våran uppskattning.

Mando Diao har betalat med blod och tårar. Idag betalade jag med svett. Mycket svett.
Hela konserten inleddes med förbandet Those Dancing Days som intog den nästan tomma Lisebergshallen. Det går inte att säga mer än att de gjorde det bästa av situationen. De spelade för en publik som inte uppskattade dem lika mycket som man borde uppskatta dem, för de gjorde en jävligt bra spelning. Enda misstaget de gjorde var att inte hålla humöret uppe, utan räddade sig själva hela tiden då de sa: "vi antar att ni är här för att höra på Mando" och "hoppas ni ser fram emot Mando". De hissade en vit flagg fast skeppet inte ens höll på att sjunka.

Adam Tensta var nästa får för rakning, och han gav publiken ull att värma sig med. Hela giget skilde sig avsevärt från andra hip-hop spelningar jag varit på då de första som entrade scenen var en el-gitarrist och en trummis. Det ingav faktiskt en känsla av att det var äkta och de instrumenten hjälpte till att skapa en show med jävligt bra drag i. Publiken började tillochmed studsa när låten "My Cool" lät sig ljuda.

Mando, ack Mando. De gick på scenen runt 20.00 till tonerna av låten "Dalarna". De hade på förhand utlovat mer show än deras tidigare spelningar. Eftersom det här var oskulden för mig vad gäller Mando Diao Live, så hade jag faktiskt ingenting att jämföra med. Men show bjöd de på. De sade inte ett ord mellan låtarna (undantaget var när de hyllade en bortgången vän med låten Mr Moon) och det gjorde att konserten blev ett två timmars ångande tåg som bara plöjde fram på scenen. Och jag dansade, och jag skrek. Två timmar liksom bara passerade som i ett rus, och lämnade mig med en mersmak och värkande ben. Jag hade lovat mig själv att inte dö förrän jag hade sett grabbarna live. Nu vill jag inte sluta mitt liv på något annat sätt än till tonerna av Björn Dixgårds gitarr. En rock spelar ingen roll, för när Mando lirade så var det tamefan Rock'n Roll.

Peace

Onsdag - Halva veckan gången (som vanligt)..

.. och vädergudarna fortsätter skratta åt oss lagerarbetare.
Två dagar i rad nu så har vädret varit jävligt skönt, sol och någorlunda vindstilla. Detta tills att klockan slår 14:45 och det är dags för mig att åka hem (rim på 14:45 och åka hem, det var kul), då försvinner solen mystiskt och plötsligt, samtidigt som gudarna trycker igång knappen de märkt med texten "snålblåst". Passerar ni Göteborg så ska jag visa er. Detta fenomen existerar endast på vardagar dock. I måndags tog de sovmorgon, för då fick jag min sol. Det brände i mina ovana ögon, och vitaminkicken jag fick påminde lite om en lättare berusning. Vissa kallar det våryra, "it's a spring thing" säger jag.

Jag skulle härmed vilja bidra med veckans matlåde-tips, för er knegare. Förra veckan lärde jag er att göra en låda av pasta och tonfisk, och idag ska jag ta det ett steg längre. Följande recept har prytt min matlåda i två av tre dagar den här veckan.
Låt mig presentera för er; Thairöra med pasta

- Koka upp vatten i en kastrull, tillsätt lite salt

- Värm en stekpanna och lägg i lite fett

- Stek upp en påse med Wok-grönsaker, och koka upp pasta

- Blanda ingredienserna, tillsätt soya och kryddor efter smak

Smaklig Måltid

Söndagsmentaliteten

Fredagar; Arbetarnas högtidsdag. Du har arbetat klart för veckan och kan nu se fram emot en helg av avslappning och uppladdning inför nästa vecka. Det är dagen som man bänkar sig framför TV:n (gärna Lets Dance eller På Spåret) med gott snacks och god dryck.





Lördagar; Den ensamståendes dag. Du vaknar efter en fredag (som antagligen spenderades på krogen) och bara längtar till kvällen då du återigen ska ut på stadens gator och jaga din livs kärlek, om dock bara för en natt. Öl, vin och sprit. I intervaller.





Men den tidpunkt på helgen som får mina ögonbryn att höjas och får mina nackhår att resa sig varenda gång är, håll i dig, söndag förmiddag. Denna gråzon på varenda ensamståendes helg-karta är som att kliva in i en familjefilm á la Steve Martin. Familjer, överallt. Pappor som har sin fru i ena handen, hunden i den andra och banvagnen mellan tänderna samtidigt som han mumsar smågodis och läser aftonbladet. Söndagspromenera dig själv sönder och samman så dina föräldra-kollegor du möter på stan avundas din hurtighet och familjesituation. Spårvagnarna är så fyllda av söndagsäventyrare att vi som faktiskt bara ska hem efter en 5 timmars bakfylle-sömn får ångest och undrar varför inte vi också tar tag i våra liv. Nästa söndag så vägrar jag gå ut före klockan tre. Jag tar hellre en sovmorgon och suger lite på min bakfylla, som vanligt.





*********************





Changing Lanes. Okej. Igår. Jag var och kollade på Hammers - Chelsea på en sunkig krog på Avenyn (The Rose and the Crown tror jag den hette), matchen slutade 0-3 och Hannnes samt Halling var ovanligt förbannade efter detta nederlag. Själv var jag glad, Rovers spöade skiten ur ett nedgånget och förlustnaggat Newcastle. Det var inhopparens dag, Derbyshire. Jag har väntat i snart tre säsonger på att denna egenproducerade talang ska ta en given plats i startelvan. Han producerar varenda gång han kommer in. Iallafall, senare på kvällen så sammanstrålade jag med Sögge, John och Tor för ett par öl på Uppåt Framåt. Jag stannade vid bankomaten och plirade ut tre färska hundringar som jag tänkte skulle räcka till lite dryck och ett stopp på hemköp dagen efter. Men när vi sen kom fram till Uppåt Framåt, så var jag tvungen att gå neråt och bakåt eftersom jag tappat alla mina pengar. Hin Håle slog mig i huvudet med sin treudd och jag bara väntade på att molnen skulle hopa sig över mig huvud och en mörk röst skulle mullra; "Så går det, jag sa ju åt dig att stanna hemma ikväll". Jag återfann bara en hundring, liggandes i en vattenpöl. Ångest. Jag som har så mycket pengar.





*********************





Har ni orkat läsa ända hit så ska ni belönas med lite roliga bilder som är tagna från helgen. Detta tillsammans med roliga fakta kring bilderna.




Här är det enda existerande beviset på att jag, med en välriktad pungspark, fick Halling på fall. Kom ihåg detta mina vänner, det kan vara den enda gången ni ser mig så lycklig.


Detta vart Hallings hämd, och den var säkert ljuv. Efter en hård fredag med träning och tomt kylskåp så slocknade Björn i soffan. Kolla vart handen har placerats.
Här är en dokumentation på de skador som jag lyckats dra på mig på vänster hand. En avskuren fingertopp efter att ha hamnat i klaveret med kökskniven när jag skulle kutta Falukorv. Jag lyckades också vurpa när jag skulle hoppa över ett 40 cm högt staket med sten utplacerad på andra sidan. Allt på klassiskt Björn-manér. Håll till godo, och jag hoppas att det kanske iallafall kan medföra ett gott skratt.

Ungefär som en röra av kalla makaroner..

Har käkat makaroner och tonfisk (Pasta el tono fisko) tre dagar den här veckan. Men nu är tonfisken slut.. Vad ska jag hitta på nu? Lära mig laga någonting nytt? Knappast. Bara att köpa mer tonfisk.

Nej. Anledningen till att jag återigen glider in på det här med pasta är att jag, precis som Dennis gjorde i sin blogg (allterelativt.blogspot.com), ibland ifrågasätter musikrecensenternas kompetens. Om inte deras kompetens, isåfall språkbruket. Nåväl. Det var i gårdagens Metro som jag läste recensionen av Tomas Andersson Wij's nya skiva "Sommar på Speed". Den fick två jordglobs-ikoner av fem och jämfördes av journalisten som "en pastasallad och ljummet rödvin på nytorget". Kan vi snacka skitjournalistik? Förresten. Kolla in hans nya singel som just nu spelas på radio (mest på P3), den är underbar. Tyvärr vet jag inte vad den heter. Ett tips kan vara att söka honom på myspace.com.

Dags att hoppa in i duschen, och dansa ner på stan för en fika.

Jag bejakar mina intressen.

Har satt sprätt på lite pengar idag då jag äntligen beställt mina Mando Diao biljetter till den 7:e mars i Lisebergshallen. Jag lovade mig själv att se dem innan jag kolar, eller helt enkelt innan jag tappar intresset för deras musik (förhoppningsvis lär det dröja) och nu har jag kommit ett steg närmare att faktiskt hålla det löftet. Ska även bejaka mitt pånytt-tända intresse för fotboll genom att ge mig ut i spöregnet och träna idag.

Sedan jag kom till Göteborg i mitten på Januari så har jag kunnat räkna de fina dagarna på EN hand. För er som har lite problem med symboliken så innebär det mellan 1-5 fina dagar på nästan en och en halv månad. Det är inte bra. Man kan kalla Göteborg vad man vill. Kanske Sveriges framsida (för det 'pissiga' vädret) eller Sveriges baksida (för att vädret faktiskt är 'skitdåligt'). Hannes kurskamrat som bott i Göteborg hela sitt liv, förklarade att vädret varit såhär sedan i höst, eftersom vintern aldrig riktigt kom. Han la också fram en teori om att eftersom vintern vägrade komma, så kanske också våren och sommaren också tar ledigt.. Och då är det ju höst igen. 'Lilla London' var det någon som kallade staden.

Björns matlagningstips för den lilla hemma-gourmeten (eller den som är lika jävla dålig som mig att laga mat);

Pasta el tono fisko

- Koka Makaroner (gärna fullkorn för bra avföring och hälsa)

- Skölj makaronerna i kallt vatten och blanda ner en burk tonfisk (ej blåfenad, då bidrar du till utfiskning och utplåning av alla delfiner).

- Ät med en klick Creme Fraisché.

Spara resterna och ta med i matlådan dagen efter!

Inflyttningsceremonin avklarad

Igår samlade vi folk som vi kände och folk som vi inte kände och festade loss rejält för att slå fast att vi kommit tillrätta i nya lägenheten. Än så länge inga klagomål från grannarna. Bilder från sjöslaget hittar du på facebook. Det hände allt från pokerspelande och rödvinspimplande till allsång och tjurrusning in i sidan på en åkande spårvagn. Det senare var ett experiment utfört av Hannes, som var helt säker på att han skulle kunna hoppa in i sidan på en rullande spårvagn o sen landa på benen. Han gjorde det inte. Något vi fortfarande måste lära oss är att inte gå ner på stan försent. Tog oss två timmar innan vi hittade rätt i nattvimmlet, och då vart det bara sticky fingers hela kvällen.

Idag har jag käkat korv med bröd till förbannelse. Spenderade även 30 minuter på en spårvagn med min bror då vi diskuterade dvärgar. Ni som vet hur mycket vi kan dra ut på skämt kan ju tänka er 30 minuter med bara ett enda utdraget skämt. Har inte haft så kul på länge. Ni skulle inte palla 10 minuter.

Tack alla ni som gjorde gårdagen till vad det blev. Big up till er.

Touching from a distance

Så?
Igår, första fotbollsträningen med nya klubben. Första gången jag spelade på konstgräs, och det var även första riktiga fotbollsträningen i år. En underbar känsla att få snöra på sig dojorna och ge sig ut att lira lite igen. Träningen i sig gick väl inte så jävla bra tekniskt sett, men min grundkondition verkade vara bättre än jag räknat med.

Lyssnade som vanligt på p3 medan jag jobbade idag. Fick höra hur olika skivbolag ställde sig till nedladdningen av musik. Det visade sig faktiskt att ju större bolagen var, desto mer allvarligt såg de på den olagliga musiknedladdningen. En rolig undersökning faktiskt. Men bristen på fakta kring omständigheterna gjorde den mer intressant.

Hur skulle du tolka resultatet till exempel?

Är det så att ju större bolaget är, desto girigare är de? Borde de inte vara dem som klagar minst då de faktiskt också borde tjäna mest? Eller är det helt enkelt ett klassiskt fall av "The bigger they are, the harder they fall"? Det kanske till och med är så att personer som vänder sig till de mindre bolagen och de mindre kända artisterna, är medvetna om hur beroende de små artiserna är av pengaroch därefter väljer att köpa skivorna istället. Ett aktivt stöd, ett ställningstagande helt enkelt.

Notera att detta inlägg har nog tagit längst tid av alla inlägg att skriva. Inte för att det är det längsta utav alla, utan för att jag med hjälp av kökskniven, har inaktiverat ett finger när jag skulle skära korv. En kvickare och billigare verision av åderlåtning.

Tack för mig!

Tvättmaskiner, söndagstomheten och Damien Rice

Vårt enorma berg av smutstvätt skulle decimeras och försvinna eftersom vi äntligen skaffat en tvätt-tid. Men vi fick inte igång maskinerna, eftersom idiotjävlarna till hyresvärdar anser att man inte får tvätta på söndagar. Nu har vi fått skjuta upp det.. Till den 29:e.. Men antagligen kommer jag få spelet och hijack-a tvättstugan under något obevakat ögonblick.

Jag ligger just nu på min säng och lyssnar på Damien Rice medan Halling ligger i rummet brevid med sin flickvän. Är det konstigt att känna sig ensam? Känner bara en total tomhet och ångest över att tvingas gå till mitt jobb som jag inte gillar imorgon. Jag lever enbart för staden, eftermiddagarna och mina vänner som bor här.. Och musiken, musiken. För att inte tala om musiken.
På tal om det ansåg jag att jag faktiskt blivit lite bättre på att spela gitarr senaste månaderna, och jag njöt verkligen av att spela. Sen igår tog vi med guran till John och Fredrik, för att bara sitta o plinka lite. Då är det ju klart att en kille som till vardags spelar trummor i ett punkband, tar guran och visar sig besitta otroliga gitarr-skills och en röst som fick huden att knottra sig. Det är ju inte så att man tar gitarren och fråga; "Jaha, har ni hört den här Wonderwall?" och sedan kör igång på gemene mans efterfest-brölar-röst samtidigt som man slår på strängarna likt en tungviktboxare. Ska man sluta att jämföra sig själv med andra? Det kanske får en att må bättre, men utvecklas man inte mer om man alltid har något att sträva efter?

Jag saknar något. Att ha någon.

"Im not a smart man, but i know what love is" /Forrest Gump

It's not hard to fall..

Ta vara på dina vänner.
Its not hard to fall, when you flote like a cannonball.

Hjärtedagen

Var ovanligt trött när jag lunkade till jobbet idag. Har lyckats klara mig från snooze-stadiet sen jag flyttade, men jag börjar närma mig. Och med det närmar jag mig även en försovning. Efter jobbet så tränade jag, och stack sen ner på stan för att fika eftersom Halling hade alla hjärtans dag-besök. Väl nere på stan så sprang jag på Stoffe Winberg, igen. Andra gången på två dagar. Helt sjukt. Vi bodde tydligen grannar. Han bjöd in mig och bjöd på en helt sjukt god smoothie som han gjorde, en total vitaminbomb. Ska bara skaffa en stavmixer så ska jag börja konsumera den på heltid. Och på tisdag så har vi vår första fotbollsträning. El guldo ringo som klubben tros heta på spanska.

Har beställt mig ett högskoleprov också. I helgen blir det slapp slapp.

Tre danska tidningar valde att återigen publicera bilden på Mohammed efter att polisen kunnat avslöja planer på att tecknaren skulle mördas. Vilket oerhört omoget och ostrategiskt sätt att hantera situationen på. Istället för att fördömma händelsen, så provocerar man fram ännu mer hat och troligtvis våld. Är det vad vi har tidningarna till? Ordet respekt verkar ha tappat sin mening, och det här är bara ett bevis på det.

Jag har hittat guldringen.

Alltså. Ingen riktig ring, som man har på fingret. Utan en fotbollsklubb, div. 6 i serie C. Göteborgs stolthet, Guldringens Fotboll. Vi ringde på en annons (tro det eller ej) där de sökte spelare, och de frågade oss "hur gamla vi var, och om vi hade spelat fotboll innan". Det låter skoj. Skönt att komma igång iallafall, sen kanske man får byta upp sig lite på klubbfronten senare. Första träningen har jag i övermorgon och det fodrar att jag imorgon ger mig ut och köper ett stycket konstgräs-skor om jag ska vara fullt utrustad inför träningen. Känns oerhört skönt att ha hittat en klubb.

För övrigt så har jag äntligen kommit igång och sökt mig lite nya jobb. Sökte bland annat ett jobb som butiksbiträde hos en optiker. Passar mig som handsken, jag som har glasögon och allt.

Att Tito fick fängelse var ju ingen skräll. Hans skådespelartalanger imponerade inte på domaren som synade hans kollaps och nervsammanbrott. Men att Guantanamofångarna riskerar att dömas till döden utan en chans till egen advokat, och endast erkännanden som undertecknats efter år och månader av kontinuerlig tortyr och psykist misshandel, det är sjukt. Det är så jävla typiskt USA. Vem vågar säga emot? Folket kanske, men inte ledarna. Det är sjukt. Det är så det ser ut.

Let me tell you my side of the story.

Fick ner alla mina möbler till vår lägenhet idag. Märkte att mitt rum var lite mindre än jag räknat med, och sängen är lite malplacerad just nu, men för stunden funkar det. En otroligt skön känsla att äntligen få ha sina egna saker runt sig. Självklart var man tvungen att käka flytt-pizza, och det lokala pizza-haket får godkänt men inte mer.

Jag hade faktiskt tänkt fylla i med lite funderingar här, men efter att jag skrivit 'Jag hade', så tappade jag tråden. Fullständigt. Pinsamt.

Guitar Hero III på projektor, sjukt kul!

Småland, tur och retur

Lämnade Göteborg igår efter ordinare arbetsdag, dvs efter 16:00. Tog tåget till Falköping Central där jag bytte till ännu ett tåg som tog mig till Nässjö. I Nässjö var tanken sedan att jag skulle sätta mig på ytterligare ett tåg för att komma till Mariannelund där bussen till Västervik väntade. Saken är den att Björn Eriksson inte riktigt gick på rätt tåg i Nässjö. Jag hamnade i Vetlanda. Klockan var nu runt 20:00 och inga fler tåg eller bussar kunde ta mig till Västervik. Med hjälp från den trevliga tågchauffören som tog mig till vetlanda, så fick jag nedskrivet hur jag som längst kunde ta mig till Mariannelund. Saken var bara den att när jag anlände till byn där Emil fick pottan bortmonterad, så var klockan 22:35 och inte 20:15, där sistnämna klockslaget är tiden då min buss gick. Som tur är har jag änglaföräldrar som kunde komma och hämta mig.
Hade jag varit uppmärksam på geografilektionerna så kanske jag skulle anat oråd när jag klev på tåget och läste att slutstationen var Vetlanda.
Har idag bara känt av läget lite hela förmiddagen, dvs umgåtts med mina nära och tagit det lugnt. Eftermiddagen spenderar jag just nu genom att packa mina saker.

Imorgon flyttar jag på riktigt.

8 timmar om dagen.

Första Måndagen i nya stadsdelen har passerat, och med den också en dag på arbetet. Jag har redan börjat ogilla arbetet, inte för arbetsuppgiftens skull, men för omgivningens skull. Flockar med osociala arbetardjur, som helt avsaknar den till synes sällsynta talangen att vara trevlig. Det ter sig så att dessa arbetardjur inte släpper in dig i 'gänget', förrän även du spenderat din uppväxt och medelålder på företaget. Det är också vilka vänner du har som avgör dina resultat och sätter ditt ackord, med tanke på att du blir tilldelad din plockorder (beställningen på varorna som du ska plocka på lagret) och således också tilldelad svårighetsgraden på uppgifterna. Det är därför inte konstigt att de inte räknar med att man visar resultat, eller kommer upp i 'snittet' förrän efter ett par månader. Det är kanske så lång tid det tar för folk att smöra in sig. Men jag är 'alive and kicking' och kommer stanna kvar tills att jag hittar ett nytt sätt att betala mitt leverne. Förhoppningsvis så kommer det ske en omplacering av arbetsplats inom ett par veckor. Tills dess så känns varje timme på jobbet bortkastad.

Halva vägen gången.

Nu Har Jonatan flyttat in i våran lägenhet. Har hjälpts åt hela dagen med att installera alla hans grejer, som i princip fyllde hela lägenheten, förutom då mitt rum. Det känns helt otroligt skönt att äntligen få ett eget hem i denna stad av vind. Efter att vi installerat oss, så tog vi med hans föräldrar och gick ut o åt. Vackert, vackert.

Här ser ni lite bilder från delar av lägenheten (kök, vardagrum och Jonatans rum);

Spårvagnsfilosofi, kvasi

På väg hem med spårvagnen idag, så passerade jag en annan spårvagn i väldigt låg fart, lagom vid en station. Och när jag tittade på de människorna i den motsatta vagnen på andra sidan rälsen så slog det mig; 'Är det min spårvagn, eller deras som rörde på sig?'.
Det gick liksom inte att avgöra när jag satt och stirrade med mina vardagströtta ögon på vardagströttaögon-människorna i den andra vagnen. Jag var tvungen att kolla på ett staket ut genom det andra fönstret för att konstatera att vi hade stannat, medan de andra precis rullat igång. Men den där situationen väckte frågor hos mig. Frågor som vardagströttaögon-människor faktiskt borde ställa sig när vardagströttheten liksom utplånar varje centimeter av fantasi och framtid. Kanske är det just så det blir efter ett tag. Man vet inte om livet rör på sig, eftersom man stirrat sig blind på alla människor runt omkring, istället för att bara fokusera på sig själv. Kanske vissa helt glömmer bort att vrida på huvudet och fokusera på den egna situationen, istället för att kolla hur långt alla andra redan åkt. Och kanske är du så fast besluten om att du faktiskt sitter fast, att du helt missar din egen station, där dina egna drömmar och mål väntar. Men vem är jag att veta, jag är mig själv att tro.

Back

Ursäkta röran, jag bygger om...
Har fått fatt på lite internet, äntligen. Känns som om jag vaknat ur en dvala, lite kontakt med mina rötter igen. I helgen flyttar jag och Jonatan till våran lägenhet i Frölunda. Allt känns lite oplanerat just nu, men det ska vi ordna. Dessa dagar i lånad lägenhet har känts lite som en semester bara, vardagen har inte varit som den kommer att bli. Har blivit mycket fika, allt för mycket äta ute och shopping. Jag som borde spara mina pengar.

Nu vet ni att jag lever, och att jag kommer uppdatera min blogg imorgon. Mer detaljera, intressant och rolig. Nu måste jag tyvärr gå och sova. Under tiden, ladda ner Coldplay med låten 'What if' och njut.

På återseende alla älskade människor som läser det jag skriver.
God natt.

Vargavinter

Den magpirrande känslan av att göra någonting nytt slog mig när jag satt på bussen till Göteborg igår. Jag var nervös och glad. Efter en tid i samma spår så kändes det som att jag rymde från något när jag kom på att det här inte var någon veckotripp, utan en flytt. En ny stad, nya människor, nya rutiner och en helt okänd miljö. Jag är inte här på semester, jag kommer förhoppningsvis stanna här ett tag. Och när undertecknad med Mando Diao i lurarna, gled över västerbron samtidigt som hamnen glittrade i morgonljuset, så visste jag att jag vill stanna här.

Läste i Göteborgsposten att tre vargar förvirrat sig ner till trakterna kring staden. Jag kände mig också förvirrad, och hungrig på det nya äventyret att äntligen jaga drömmar. Tre vargar från norr, en från Västervik.

Walk

Paralellen till tomhet är inte dum när man vaknar till ett väder som detta. Grått. Inte ett löv på träden, skitiga svarta snöfläckar och inte en enda person inom synhåll. Inte en själ. Inte så konstigt kanske när jag befinner mig i Gunnebo, tänker ni. Men jag vaknade i Västervik, spökstaden by winter. Spenderade gårdagen med öl, bra vänner och hetsig politiskt diskussion på Diana. Kvällen slutade sen i en fåtölj, sömnen har icke varit optimal (Partymode OFF).
Idag är det att sova, packa, fixa lite och spela spel som gäller.

Moderaterna vill nu försöka locka in de förtidspensionerade i arbetslivet igen och tänker använda sig av en 'belöning' om man ger efter för påtryckningarna och börjar arbeta igen. Hälsa, tror moderaterna, kan köpas för pengar. Slit ut arbetarna. Det svenska sjukhemmet, så kallas det numera Per-Albin.

Fe fi fo fem

Två dagar kvar på Appelqvist. Tre dagar efter det så åker jag till Göteborg. Men inte för att plugga. Jag har ofrivilligt skjutit upp det ett halvår i och med att jag inte insåg att jag kanske skulle tacka "Ja" till kurserna efter första Antagningsbeskedet. Men jag åker ändå.
- "Men vad ska du göra nu då?"
- "Har du hittat bostad än?"

Är saker som jag är trött att svara på. Och sen så har jag inget bra svar på det hela heller.
Men jag åker ändå.

Snälla, ge inte USA's presidentpost till Pingstpastorn from Hell, Mrs Hillary eller en gammal stridspitt från Vietnam.